Trygghet i det offentliga rummet

Förslag från Malmölistan

Malmö ska vara en stad där människor kan röra sig tryggt i vardagen. Man ska kunna gå genom ett torg, vänta på bussen eller ta sig hem på kvällen utan att mötas av ordningsstörningar, hotfulla situationer eller öppen droghandel.

Malmö gör redan mycket som fungerar. Skjutningarna har minskat och flera samverkansinsatser mellan kommunen och polisen har haft positiva effekter.

Samtidigt finns det fortfarande platser i staden där otryggheten är tydlig. Problemen är ofta koncentrerade till ett mindre antal torg, parker och knutpunkter där ordningsstörningar återkommer kväll efter kväll.

Malmö har i dag många trygghetsprojekt, men för få permanenta lösningar. När insatser organiseras som tillfälliga satsningar riskerar arbetet att bli splittrat och otydligt över tid.

Det behövs därför en tydligare modell där tryggheten i det offentliga rummet organiseras mer långsiktigt och mer operativt.

Riktade trygghetszoner

Trygghetsproblem uppstår sällan överallt samtidigt. De samlas ofta på ett begränsat antal platser där många människor rör sig.

Kommunen bör därför identifiera prioriterade trygghetszoner där problemen är som störst.

Urvalet ska baseras på:

• trygghetsmätningar

• rapporterade ordningsstörningar

• polisens lägesbild

• lokala trygghetsvandringar och dialog med boende.

Genom att arbeta mer koncentrerat i dessa miljöer kan resurser användas där de gör störst skillnad.

Synlig närvaro i stadsmiljön

Synlig vuxennärvaro är en av de viktigaste faktorerna för trygghet i det offentliga rummet.

Därför bör Malmö förstärka arbetet med kommunala ordningsvakter i samverkan med polisen.

Malmö har redan erfarenhet av ordningsvakter i vissa delar av staden. Erfarenheterna visar dock att insatsen fungerar bäst när patrullerna kan röra sig mellan närliggande platser där problem uppstår.

Den föreslagna modellen innebär:

• sex patruller med ordningsvakter

• patrullering framför allt kvällar och helger

• fokus på tre prioriterade trygghetszoner

• en kombination av fotpatrull och mer rörlig förstärkning.

Fotpatruller skapar tillgänglighet och dialog med människor i stadsmiljön, medan rörliga patruller snabbt kan förstärka där situationer uppstår.

Ordningsvakterna arbetar i nära samverkan med polisen och är ett komplement till polisens arbete.

Kamerabevakning som komplement

Kamerabevakning kan vara ett viktigt verktyg för att förebygga brott och underlätta utredningar.

Kameror ska dock inte användas generellt över hela staden, utan där återkommande problem motiverar det.

När kameror används bör de kombineras med andra åtgärder, till exempel:

• ökad närvaro av ordningsvakter

• förbättrad belysning

• snabbare renhållning

• riktade tillsynsinsatser.

På så sätt blir kamerabevakning ett verktyg i ett bredare trygghetsarbete och inte en symbolåtgärd.

Tydligare organisation

För att trygghetsarbetet ska fungera i praktiken behöver ansvar och uppföljning vara tydliga.

Kommunen bör därför samla arbetet inom en samordnad trygghetsfunktion i stadens organisation.

Den ska ha ansvar för att:

• analysera var problemen är störst

• planera patruller och andra åtgärder

• samordna kamerabevakning

• följa upp resultaten.

Arbetet ska ske i nära samverkan med Polismyndigheten och andra berörda aktörer.

Genom att arbeta mer systematiskt kan kommunen snabbare flytta resurser till de platser där behovet är störst.

Finansiering

Den föreslagna modellen innebär en årlig kostnad på cirka 18–28 miljoner kronor.

Kostnaden består främst av:

• riktade ordningsvaktspatruller i tre trygghetszoner

• ett begränsat kameraprogram på utsatta platser

• en mindre funktion för samordning och uppföljning.

För en kommun av Malmös storlek är detta en begränsad kostnad.

Reformen kan finansieras genom att delar av dagens tidsbegränsade trygghetsprojekt och spridda insatser samlas i en mer permanent driftmodell.

Det innebär att resurser flyttas från kortsiktiga satsningar till ett mer stabilt trygghetsarbete i stadsmiljön.

Sammanfattning

Reformen innebär att Malmö:

• inför riktade trygghetszoner där otryggheten är som störst

• stärker den synliga närvaron genom ordningsvaktspatruller

• använder kamerabevakning där den gör verklig nytta

• organiserar trygghetsarbetet mer samlat och operativt

• flyttar resurser från tillfälliga projekt till permanent trygghetsdrift.

Malmö behöver inte fler tillfälliga trygghetssatsningar.

Trygghet i stadsmiljön ska inte vara ett projekt som startar och slutar. Det ska vara en permanent del av kommunens ansvar.

Malmö behöver ett trygghetsarbete som fungerar varje vecka – på de platser där otryggheten faktiskt finns.