Kirurger på Skånes universitetssjukhus - (SUS) har fått nog och kräver ledningens avgång. Det är högspecialiserade läkare med lång erfarenhet som larmar.
”Detta är ett rop på hjälp… Den högspecialiserade kirurgin i Lund är i fritt fall!” Skriver de till Region Skånes direktör Lars-Åke Rudin.
I brevet, som återges i Sjukhusläkaren, beskriver kirurgerna bland annat det enorma underskottet på operationskapacitet som leder till att patienter dör i operationsköerna:
”Patienter med svåra benigna sjukdomstillstånd som kräver avancerad kirurgi som bara kan utföras i Lund väntar i flera år med katastrofal livskvalitet eller kommer till sjukvården akut med livshotande tillstånd”
Att kirurgerna väljer att vara anonyma sägs bero på en tystnadskultur där de är rädda om sina jobb.
Läkare klagar sällan offentligt. Och läkare kräver nästan aldrig sina chefers avgång. Därför ska detta larm inifrån SUS tolkas som att situationen är ytterst allvarlig. Patienter med cancer som fortfarande är möjlig att operera är helt beroende av att den högspecialiserade vården fungerar.
Vad är svaret från Region Skånes högsta politiska höns, Carl Johan Sonessons (m)?
Ingenting.
Inte med ett ord har klanhövding Sonesson kommenterat larmet om att Skånska patienter dör i operationskön.
Beror denna tystnad på att han inte känner till vad som händer i sjukvården? I så fall är det allvarligt.
Dödsfall på grund av bristande sjukvårdsresurser är tyvärr ingen nyhet. För ett år sedan Lex Maria-anmälde Helsingborgs akutmottagning 3 dödsfall och en allvarlig vårdskada som kopplas direkt till underbemanning av bland annat sjuksköterskor och undersköterskor.
Om klanhövding Sonesson är okunnig om problemen så kommer lösningarna utebli och då är risken stor för att fler allvarliga vårdskador inträffar. Kanske även dödsfall.
Kan det vara så att Sonesson vet vad som händer i Skånska sjukvården, men att han låtsas som ingenting? Hoppas att folk ska glömma till nästa valår 2026? Mycket talar för denna cyniska kalkyl. Betänk att klanhövding Sonesson planerar nedskärningar på över 600 tjänster bland vårdpersonalen i Region Skåne.
Detta trots att Ivo redan år 2022 riktade stenhård kritik mot vårdplatsbristen på hela Sus efter en stor inspektion: ”överbelagda akutmottagningar, med risk för allvarliga patientskador.”
Sedan dess har problemen för både personal och patienter fortsatt.
I januari i år stoppade Vårdförbundet nattarbetet på en neurologiavdelning i Malmö. Bristen på sjuksköterskor gjorde arbetsbelastningen ”extrem och direkt skadlig” enligt Vårdförbundet. Sjuksköterskan Petra Flemark kallar bemanningen för ”en katastrof”.
Sonesson och den politiska eliten har valt att varken höra, se eller tala om vårdkrisen i Region Skåne. SVT och media verkar inte tycka sjukvården är tillräckligt viktig för att ställa elitpolitikerna mot väggen. Frågan som borde ställas är:
Vad fan händer med våra skattepengar?
Varför finns det inga pengar till konkurrenskraftiga löner till sjuksköterskor?
Varför finns det inte pengar till patientsäker bemanning på akutmottagningar och vårdavdelningar?
Varför dör patienter i operationsköer?
Men Frågorna är kanske fel ställda? Kanske blir det lättare att förstå sambanden om vi vänder på det:
Varför finns det pengar 💰 till TRE olika kontor för chefer, byråkrater och en svällande administration?
Varför finns pengar till ett kontor i Malmö, ett i Kristianstad och, lyssna nu: ett kontor i Bryssel! Jodå. Region Skåne har ett EU-kontor i Bryssel som 2019 hade 20 personer anställda på heltid och kostnader på 10-12 miljoner kr (med byråkratins tendens att växa år för år är kostnaden sannolikt mycket högre idag).
Dessa kostnader för lobbyism i EU har ingenting med patientsäker sjukvård att göra. Det är pengar som istället kunde användas till att öppna fler vårdplatser eller korta operationsköerna.
Sjukvårdsdebattören Sten Lindholm har uppskattat kostnaden för lokalhyror för kontoren i Malmö och Kristianstad till 30 miljoner kr. Men de många kontoren är bara toppen av skatteslöseriets isberg.
Varför finns det pengar till närmare 300 strateger och kommunikatörer? Eller 35 politiska sekreterare och en uppsjö av regionråd? Eller 149 politiker i regionfullmäktige, vilka få känner till?
Det är den svällande byråkratin samt kostnaden för elitpolitikernas löner och galna projekt som tär på sjukvårdens resurser. Fenomenet är nationellt. Sedan år 2014 arbetar det fler chefer och administratörer än läkare i svensk sjukvård.
Vårdpersonalen på golvet är anorektiskt slimmad, patienterna fastnar i sjukvårdsköer. Vissa till och med dör. Men i toppen av pyramiden sker inga besparingar, där lever Sonesson och hans hov upp våra skattepengar som om det vore Roms sista dagar.
Dags att riva pyramiderna?
Nils Littorin
Malmölistan