Patienter dör i vårdköer samtidigt som sjukvården aldrig haft mer resurser. Hur är det möjligt? En parasitär klass av byråkrater och chefer äter upp allt mer av vårdkakan och en allt mindre del går till direkt patientarbete. Klägget måste bort och patienten sättas i centrum istället för väntrum.
Trots att sjukvårdens resurser mätt som andel av BNP kraftigt ökat de senaste 20 åren (1) ökar vårdköerna och just nu köar över 180 000 svenskar för operation. En del av dem kommer att dö innan de får sin behandling (2).
Samtidigt åker kommunikatörer, HR-specialister, och mellanchefer på internat och lyssnar på ”inspirationsföreläsningar”. För den parasitära klass som leder sjukvården finns varken sparbeting eller begränsade resurser. Tvärtom. Regionerna anställer fler och fler byråkrater. Mest har byråkratin svällt i Region Stockholm där nästan två av tre nyanställningar sedan 2008 varit en administratör, handläggare eller chef (3).
Men situationen är liknande över hela landet. Sedan år 2014 arbetar det fler administratörer och chefer än läkare i sjukvården (4).
Min arbetsgivare Region Skåne är inte mycket bättre. På vilket sätt gynnas sjukvårdspersonalen och alla patienter av närmare 300 strateger och kommunikatörer? Eller 35 politiska sekreterare och en uppsjö av regionråd? Eller 149 regionfullmäktige, vilka få känner till?
Istället för att investera i vårdplatser eller förbättrad bemanning fikas pengarna upp av en tjattrande klass av mötesmänniskor. I en ny bok beskriver läkaren och fd chefen Stella Cizinsky hur sjukvården präglas av meningslösa möten, policydokument och onödigt mätande. Organisationen styrs av systematisk dumhet. Bokens namn? Dumhetsbekämpning.
Från högsta chefsnivå och neråt i organisationen, via arméer av mellanchefer, porlar en ström av nya ”rutiner”, ”styrdokument” och ”it-lösningar” som belastar en stressad vårdpersonal.
Skattebetalarna betalar för kalaset men blir inbjudna med armbågen, ibland inte alls.
Köer och långa väntetider på akutmottagningen är standard över snart sett hela Sverige. Det är svårare att komma fram på telefon till vårdcentralen än till lågpris-flygbolagen. Som patient upplever man ofta sig runtskickad mellan olika vårdgivare där ingen tar ett helhetsansvar.
Varför har det blivit såhär?
En parallell till Sovjetunionen kan vara på sin plats. Detta gigantiska system från Östersjön till Stilla havet föll ihop som ett korthus för över 30 år sedan. Mycket på grund av den tärande byråkratin. En hel samhällsklass av improduktiva politruker och yrkeskommunister som lade sig i precis allt.
Vad medborgarna skulle läsa för böcker och var de skulle bo. På den tiden pratades det inte om HBTQ-certifiering eller värdegrundsflum utan om pseudomarxistiska floskler.
Och medan Nomenklaturan åkte på lyxiga semestrar vid svarta havet satt proletärerna, som betalt deras fina utbildningar, fast i Leningrads brödköer.
Nomenklaturan var namnet på sovjetkommunismens byråkrati.
Ett svenskt namnförslag på vår Nomenklatura kom från tidigare partiledaren Håkan Juholt: klägg.
Om vi någonsin ska korta vårdköerna, minska väntetiderna på akuten och förhindra att sjuka människor dör i väntan på operation finns det inga genvägar.
Vi måste föra en kompromisslös kamp mot klägget och dess systematiska dumhet.
Sjukvårdsregionerna måste rationaliseras i grunden. All onödig byråkrati, bullshit-Jobs och överflödiga chefsjobb rensas ut. I papperskorgen med Chefsinternat, fallskärmar och gratisluncher.
Besluten över hur sjukvården ska planeras och utföras bör flyttas bort från kontoren och ner till vårdgolvet. Där finns de verkliga proffsen som varje dag opererar, behandlar och tröstar sjuka patienter. Som möter oroliga anhöriga och håller döende patienter i handen. Låt dem få inflytande över hur pengarna ska prioriteras! Ska Regiondirektören få en mångmiljonfallskärm eller ska vi anställa fler nattsköterskor på akuten?
Ska Region Skåne verkligen betala för ett kontor i Bryssel, med uppgift att tillvarata Skånes intressen i Europa för 10 miljoner/år? Eller ska vi använda pengarna till att korta operationsköerna för cancersjuka? Där vårdpersonalen ser galna prioriteringar ser klägget karriärsvägar.
Regionpolitikerna är en del av klägget och bör få sina löner kraftigt sänkta. Låt oss säga ner till en genomsnittlig sjuksköterskas. Låt dem leva som de lär! Alla skattebidrag till politiska partier stryps omedelbart. Stå på egna ben, eller fall ihop som Sovjet!
Sätt patienten i centrum - inte i väntrum. Inga nya utgifter eller investeringar får göras som inte syftar till att lösa sjukvårdens akuta problem med underbemanning, vårdplatsbrist och vårdköer.
Låt fungerande små sjukhus och små vårdenheter leva kvar - centralisering och sammanslagningar leder mycket sällan till något positivt. Själva den oöverblickbara storleken på jättesjukhus och storregioner ger klägget fritt spelrum. I Stor-regionernas svarta slukhål för skattepengar är det ingen som ser eller hör alla hundratals nya improduktiva tjänster för ”kommunikatörer” ”vårdutvecklare” och ”biträdande chefer” .
Ett steg i rätt riktning vore att chefer arbetar på deltid på vårdgolvet, så att de inte tappar kontakten med verkligheten.
Därtill bör cheferna minskas i antal, och varför inte väljas direkt av vårdpersonalen på golvet? Låter det som alltför omstörtande? Kanske revolutionärt?
Då är Alternativet, att som sjukvårdsledning ställa en klass av karriärister, som främst finns till för sin egen skull, kanske bekvämare. Att lämna över ansvaret till någon annan är alltid lockande. Men den som ger fan lillfingret förlorar som bekant snart hela handen. Där står vi idag, med händerna avslitna och väntar på operation.
Sjukvårdens kris handlar inte om minskade resurser, utan om kläggets tysta, men effektiva klasskamp för att suga ut den offentliga sektorns resurser bort från patienterna och in till sig själva. Lösningen är att sätta patienten i centrum för resursfördelningen, och sätta klägget i väntrum.
Dr Nils Littorin
Malmölistan